Två av världens största avbördningsluckor
Pontonkranen Lodbrok lyfter lucka från fartyg och placerar den på banor under Slussbron.
Att säkra dricksvattnet i Stockholm och i Mälardalen är en viktig del i Slussens ombyggnad. Det innebär att risken för översvämning behöver minskas. Två betydande pusselbitar är avbördningskanalerna, som ska hjälpa till att reglera vattennivåerna i Mälaren. Snart är det dags för den första avbördningsluckan att komma på plats. Ett arbete med små marginaler, som kräver kunskap och samarbete.
Snabbfakta om avbördningsluckorna:
-
Längd: 35 & 37,7 m
-
Höjd: 7,3 m ink. luckkrön
-
Vikt: 85 ton
-
Material: Luckorna tillverkas i rostfritt stål, av kvalitet Duplex.
-
Yta: De delar av luckorna som är under vatten är slipade till en yta som motverkar algpåväxt. Luckkrönen, som blir synliga, är elektropolerade och blanka.
-
Hållbarhet: cirka 100 år
-
Montering: Lucka A2 monteras i den södra avbördningskanalen under hösten 2021 och A1 monteras i kanalen närmast Gamla Stan under 2023.
-
Driftsättning: Lucka A2 tas i drift under 2022.
-
Avbördningen beräknas vara i full drift under 2024.
Hjärtklaffarna i Slussen
Genom att bygga ut Mälarens avtappningskapacitet, det vill säga göra det möjligt att tappa ut större mängder vatten från Mälaren till Östersjön, minskar översvämningsriskerna i Stockholm och i Mälardalen. På så vis säkras också dricksvattnet för cirka två miljoner människor i Mälardalen.
Väster om Slussbron byggs två avbördningskanaler som ska reglera vattennivåerna i Mälaren. Med hjälp av två avbördningsluckor kommer vatten att släppas ut från Mälaren till Saltsjön.
– Avbördningsluckorna är hjärtklaffarna i Slussen. De gör att vi kan säkra vattentäkten i Stockholm. Vi kan tappa ut vatten i Saltsjön och stänga om Saltsjön stiger. Om vi inte har luckorna riskerar vi översvämning, inte bara i Mälardalen utan också i tunnelbanan som 1999-2001 var nära att svämmas över vid flera tillfällen, förklarar PärHenrik Willenfeldt som är byggledare för delområde vatten hos Projekt Slussen.
Avbördningskanalerna är de två bassängerna som syns i vattentorget, mellan Slussbron och Centralbron.
Avbördningskanalerna är de två bassängerna som syns i vattentorget, mellan Slussbron och Centralbron.
Från Mälaren till Saltsjön
Runt om i Mälardalen är peglar utplacerade. Det är en typ av mätare som kontinuerligt mäter Mälarens vattennivåer. Värdet för vattennivåerna kommer att läsas av både automatiskt och manuellt.
Avbördningsluckorna är av sorten segmentportar och är fästa i botten med en så kallad lagerinfästning. Det innebär att de sitter fast med gångjärn och öppnas likt en laptop. Vattnet flödar över luckorna, vilket är unikt för den här sorten.
Luckorna kommer alltid att vara lite öppna och hålla ett jämt flöde nedströms. Vid behov sänks portarna för att öka flödet och släppa ut mer vatten från Mälaren. Vid full kapacitet fälls luckorna ned horisontellt mot botten. Utifrån kommer avtappningen knappt att vara märkbar.
Tekniskt sett ska inte mer vatten tappas ut nu än tidigare. Däremot kommer kapaciteten att vara högre, med möjlighet att tappa ut 1400m³ vatten/sekund medan tidigare lösning hade en kapacitet på 300m³ vatten/sekund. Sveriges största vattenkraftverk, Harsprånget i Stora Lule älv, har tre segmentluckor och avbördar 2300m³/sekund.
Genom den högre avtappningskapaciteten säkrar den nya anläggningen både Mälardalen och tunnelbanan från att översvämmas.
– Det roligaste med den här delen av projektet är att få vara med och säkra både dricksvatten och infrastruktur. Det svåraste är den komplexa konstruktionen där grundläggning, betong och lucka behöver vara i en perfekt symbios. Det krävs gedigen kunskap, mycket erfarenhet och inte minst ett gott samarbete med entreprenören för att få ihop det hela, berättar PärHenrik.
Källa: Stockholms Stad, läs mer här.
Se filmklippet ovan för att veta mer om utmaningarna med slussenprojektet.